Finsk rektor
kastade ut en finsk författare från fotografiskola i Ängleholm
Finsk rektor för
Munka Folkhögskolan i Ängleholm kommun i Skåne avskedade en finsk
författare på fotografilinjen. Detta hände för fyra veckor sedan
och utan närmare
utredning i ärendet. Några studerande på skolan
arrangerade en stilla manifest för att
stödja den avskedade
författaren. Enligt studerandena på fotografilinjen är författaren
mycket omtyckt och trevlig samt lugn. Ansvarig lärare för fotografilinjen
misstänker att bakom
avskedandet kan finnas helt andra skäl än vad rektorn har fört fram i offentligheten. Enligt studerandena på
fotografilinjen fick
händelserna sin början på taco-kvällen. I
samband med kvällen arrangerade den
finska författaren ett
diktevenemang av Tomas Transströmer – Var människa en
halvöppen dörr som leder till ett rum för alla..., både på
svenska och finska. En av
skolans lärare fick nog av
dikthappeningen i mitten av framställningen och avbröt den
utan orsak fast det fanns många förvirrade studerande kvar som väntade
på sin tur att
framträda. Den finska författaren försökte
övertala läraren att riva upp beslutet.
Situationen var helt löjlig
och läraren kunde inte behärska situationen, berättar den finska
författaren enligt vilken lärarens beteende var hotfullt och
skamlöst. Hon sade sig ”ha
räddat mig genom att avbryta
kvällen”men sade inte för vilket eller varför. Enligt
författaren började rektorn pressa på och mobba honom efter
episoden. Rektorn krävde
den finska författaren att underteckna ett
papper där han skulle ha erkänt att han hade
betett sig hotfullt.
Då den finska författaren vägrade att göra detta och försökte
försvara
sig, påstod rektorn att författaren hade blivit
aggressiv. Sedan avskedade rektorn honom
utan att han skulle ha gett
författaren möjligheten at försvara sig eller utreda fallet helt
opartiskt. Ängleholm polis utreder ärendet enligt författarens
begäran om utredningen.
Begäran gäller rektorns och
skolassistentens förfarande som brott samt lärarens och
hennes
studerandes vittnesmål som falskt vittnesmål.
Munkans
händelser i ett nötskal
När läraren helt
orimligt och pinsamt avbröt vår Tomas Tranström-kväll och jag
undrande
frågade henne om orsaken så hotade hon mig med att orsaka
svårigheter och hämnas via
rektorn, precis det var det ju som
hände. Följande morgon gjorde hon en falsk anmälan
till rektor.
Efter detta började rektorn mobba mig och försökte få mig att
begå nån dumhet
för att få en orsak att avskeda mig från skolan.
Han ordnade hemliga möten och försökte
få mig att skriva ender en
bekännelse där jag skulle ha erkänt att jag hotat lärarinnan som
också var rektorns nära vän. Jag förundrade mig över hur
arrogant och hotfullt rektorn
uppträdde i mitt sällskap. När jag
påpekade för honom att han inte kunde bete sig på
dethär viset
mot mig sa han att jag inga vittnen hade och att min linje gentemot
lärare och
elever till slut skulle förlora denhär kampen. Han
påpekade också att ingen skulle tro mig i
slutändan för han var
ju en auktoritet. När jag rebelliskt reagerade på dehär hotelserna
så
fortsatte han att göra mig till en syndabock till alla negativa
händelser i skolan. Plötsligt
var jag en persona non grata och det
kändes minst sagt trevlig. I stället för att en
förebyggande åtgärd skulle ha vidtagits så gjordes allt för att alla
skeptiskt skulle förhålla
sig till mig. Det påstods så många
tråkiga saker att hela situationen var helt ohållbar.
Dethär
fortsatte i en vecka och atmosfären i skolan var tryckt och otäck,
med möten alla
dagar för att få mig ur vägen. och det spriddes en
massa negativa rykten för att få mig att
må ännu mer illa. Påståenden som inta alls hade nån grund. Till slut kunde jag inte
fritt
röra mig på skolområdet utan att man stirrqade på mig och
tissalde och tasslade bakom
min rygg. Jag var en märkt man. Alla
tycktes veta att rektorn utan grund redan bestämt
sig för att avskeda mig från skolan, nu behövdes bara ett svepskäl till att få
det gjort. Folk
fnyste till mig då jag gick förbi och kanslisten
tittade ängsligt på mig då hon gick förbi.
Lärarna var helt
kalla. Ingen av dem kunde sätta fingrat på vad det hela berodde på
från
första början för jag hade ju varken hotat eller uppträtt
otrevligt gentemot någon i hela
skolan. Jag betedde mig vänlig och
respektfullt mot alla ända till slutet och jag kom väldigt
bra
överens med eleverna på konstlinjen samt läraren på konstlinjen.
Vi förundrades alla
över varifrån dessa anklagelser kommit och vad
som åstadkommit hela denhär ruljansen.
Vi kom fam till att min
officiella person nog var orsaken till det hela, jag var bara för
mycket för dem enligt deras åsikt, det som styrker detta är att
mina svenska hemsidors
besökarmängd steg 300 procent under dessa
pinande veckor. Det verkade som de enda
som upplevde mig som ett hot
var rektorn och skolassistenten samt kanslisten men de
hade satt
vågoran i svallning och i slutändan var förloraren jag...det
hjälpte inte att ja
påpekade att jag visst hade samma rättigheter
som de andra studerande och oavsett mitt
privatliv och min sociala ställning så måste dessa accepteras- annars blir händelsen en
polissak samt intern undersökning...och så gick det ju!
Rektorn
hotade, mobbade och förtryckte mig i två veckor!
Då
jag anlände till Munka folkhögskola och träffade rektorn så
förundrades jag över det torra och fördomsfulla sättet han tog
emot mig på. Han välkomnade mig inte och Verkade mycket spänd då
vi träffades. Redan vi vårt första möte fick jag veta att jag
skulle “bete” mig som andra mänskor gör, vilket jag tolkade som
ett hot, jag förstod ju direkt att han hade googlat samt läst min
svenska hemsida noggrant. Det ordnades en tacokväll för oss
studerande och i samband med denna fick vi studerande uppträda med
dikter av Tomas Tranström, såväl på svenska som på finska.
Största delen av eleverna såg ut att njuta till fullo av detta
programnummer som var det enda för kvällen. Men I ett horn
tisslades och tasslades det , där satt nämligen skolans asisstent,
hälsolinjens lärare samt skolans kanslist. De tittade elakt åt
mitt håll och mitt I uppträdandena steg läraren upp och avbröt
poesikvällen med argumentet att nu har nog alla fått nog av poesi.
När jag frågade läraren varför hon handlat så påstod hon att
hon gjort det för att rädda mig, men nekade till att berätta för
mig varför och vad hon räddat mig från. Jag bad henne om en bättre
förklaring men då blev hon arg och tillade bestämt att hon nog
hade befogenheter och var lämplig att bestämma om saken själv.
Enligt hennes egen utsago var hon väl högt utbildad och rektorns
goda vän. Jag tyckte att förklaringarna Verkade långsökta och bad
henne förklara varför hon egentligen gjort som hon gjort, förstört
hela kvällen samt gjort de elever arga som inte fick uppträda. I
sitt sällskap hade läraren en kvinnlig studerande. Jag bad henne
lämna oss på tumanhand för jag ansåg att saken inte angick henne.
Skolassistenten, som tidigare hade suttit med läraren under
poesikvällen var ute på skolgården och rökte. Nu hade tonen
ändrat och hon påstod att hon aldrig ens hört något om händelsen
och att hon inte uppfattat att något avvikande hade hänt under
kvällen. Istället påstod hon att allt berodde på mitt finska
ursprung. Enligt henne så är finnar väldigt ombytliga. Känslorna
går som en berg-och dalbana. Följande dag hade läraren samt den
kvinnliga studerande gjort en felaktig anmälan till rektorn, de
påstod att jag hade uppträtt hotat mot dem. Jag berättade detta
för min lärare samt mina klasskamrater. Jag träffade rektorn och
berättade för honom om mina diskussioner med dessa och sa att
ärendet gärna fick lämnas över till elevrådet för ett beslut.
Av Rektorn fick jag senare veta att ärendet inte behandlats av
elevrådet och han beslöt utan att ta hänsyn av varken mina eller
mina klasskamraters syn på saken och att det hela var mitt fel.
Strax efter denna händelse kallade rekorn på mig till kansliet och
försökte få mig att skriva under ett papper. Han ville få mig att
avgå självmant samt få ett erkännande av mig att jag hade
uppträtt hotande mot personalen. Såklart så skrev jag inte under
pappret. Följande dag berättade jag för skolassistenten att
eftersom rektorn hade både hotat och pressat mig, så borde saken
avgöras av en utomstående instans för att få en jämnställd syn
på ärendet. Och nån form av rättvisa såklart. Efter denna
incident så blev skolgången ett rent helvete, med mobbning och
elaka glosor. När jag mådde som sämst så berätta jag detta för
skolassistenten och hon skrek till mig rätt ut I ansiktet, att tror
du jag är tokig. När jag svarade henne att jag inte var säker på
saken så berättade hon vidare för andra att jag påstått att hon
var galen. Det jag reagerade på mest var nog ändå att största
delen av eleverna samt lärarna slutade till och med hälsa på mig
och frös ut mig totalt. Då jag skulle delta I en öppen föreläsning
I biblioteket, så skuffade e elev mig så hårt att jag tappade
balansen och var nära på att flyga raklång på golvet.
En
annan elev ställde sig med flit I vägen för att hindra mig från
att komma fram. Jag förstod att de ville bli av med mig för gott.
De ville ju bara få mig att förlora behärskningen så att de med
“gott” samvete kunde avskeda mig från skolan. En riktig
sammansvärjning. Jag bad många gånger om hjälp, båda av elever
och lärare, men förgäves. Jag kände mig totalt utfryst, ensam,
skyldig och utskämd. En total nolla. Alla lärare blev kallade på
sk. nödmöten , som rektorn nu börjat anordna allt som oftast för
att på nåt sätt bli av med mig. Följande morgon blev jag åter
inkallad till rektorn och igen fick jag samma papper framför näsan
för underskrift. Samma story igen, jag hade uppträtt hotfullt samt
hade problem med att anpassa mig enligt alla lärare han pratat med.
Jag sa till honom att jag redan läst samma papper tidigare samt
nekade skriva under. Plötsligt blev allt outhärdligt. Skolans
vaktmästare stod en dag utanför dörren röd I ansiktet och skrek
till mig på skånska, vilket jag tyvärr inte förstår. Jag ville
ha en tolk men då jag såg hur hopplös situationen var så vände
jag ryggen till honom och gick ut ur byggnaden. Jag tog min cykel och
cyklade till polisstationen för att göra en anmälan. Då jag satt
på polisstationen och väntade fick jag ett telefonsamtal av min
lärare dår hon berättade att rektorn hade avskedat mig med
omedelbar verkan och att jag blivit utlsängd från såväl skolan
som boendet med omedelbar verkan. Hon insiterade på att jag genast
skulle återlämna min nyckel och om jag inte lämnat tillbaka den
före klockan 16.00 skulle låset till mitt rum bytas ut. Jag fick
aldrig nåt skriftligt meddelande I ärendet.
